Det fina paketet har stått på bordet och jag har velat fram och tillbaka - ska jag öppna eller inte? Det är så vackert när det står där, men jag är såå nyfiken! Idag kunde jag inte behärska mig längre...




Ett stort maffigt jeansförkläde! Jag som älskar förkläden! Har nästan alltid ett på mig. Tack Christina! Men det här förklädet och alla mina andra förkläden får ligga och ta igen sig några veckor för jag ska ut på äventyr! New Zealand here I come! Jag dyker upp här igen när jag hittar något fint eller roligt eller spännande eller klurigt som är gjort för hand i New Zealand.

Jag hittade en adventsljusstake som jag stöpte förra året! Tur för mig, jag har ju inte hunnit ut i skogen och plocka någon mossa att trycka ner i en vanlig ljusstake. Ett paket har jag hunnit få också!





Jag måste ju ha varit otrooligt snäll som får ett så vackert paket! Tack Christina!





Det snygga kortet visar några äldre släktingar. Så läckert!
Snart öppnar jag det! Kan inte hålla mig!

Här hänger ljuskronorna på rad! Några har fått åka ner några gånger i stöpgrytan, andra är alldeles nyknutna och väntar på sin tur.





Sprillans nystöpt, nu ska den hänga och svalna en stund. Det behövs knappt 30 dopp för att den ska bli lagom, inte för tunn och inte för tjock.






Här hänger de färdiga kronorna. de ser ut som isprinsessor allihop!





Nu är de färdiga! Nästan i alla fall. Istapparna längst ner ska klippas så att kronan står stadigt och vekarna ska putsas. Sedan är det bara att tända ljusen och kura skymning!

Kom till verkstan och ta med dig stickor och garn, virkningen och det där broderiet som inte blev färdigt. På tisdag 15 november kl 19 är det stickcafé igen och jag bullar upp med punschbollar och whiskykaka och chedarbröd och...annat smått och gott!





Det blev en väska! Till slut!
Jo! Sa jag att det blir knäckebrödskakor också?

Det är ju så mysigt på hösten när man får sätta fram pumporna på trappen. Först ligger de där, precis som de är, i all sin oranga prakt. Nägra veckor senare är det dags att ta fram knivarna, bildhuggarjärnen och karvsnittsknivarna.





Med de här kan man göra mycket roligt! Jag funderade på att skära i vår gigantiska squash också men det hann bli mörkt innan jag var färdig med pumpa nr 2.





Det kanske blir en squashlykta till nästa veckoslut? Eller... varför ska man begränsa sig?  Varenda höstlördag kan väl få en egen snidad lykta!

På tisdag 25 oktober är det stickcafé i verkstan igen. Vi börjar vid 19 och stickar och fikar oavbrutet ända till 22.





Jag började på en ny väska! Det ser verkligen ut om om jag har svårt att släppa spetsarna...Och jag är inte färdig med den svarta väskan men det är ju så himla lätt att börja på ett nytt projekt, en ny idé när tygerna, garnerna, knapparna, spetsarna bara skriiker efter mig! kanske, kanske är någon väska färdig till stickcaféet. 

I lördags satt min svärmor och jag i solen och njöt. Ännu bättre blev det när hon tog fram en låda full med gamla spetsar! Vi dök ned i den och hittade de mest fantastiska skapelser man kan tänka sig.



Var kommer de ifrån? frågade jag. -Ja, själv har jag ju inte varit så mycket för spetsar, svarade hon.





Så de flesta kommer nog från min mamma och min svärmor.





Men jag vet inte vilka som är handgjorda...





...eller om de är tänkta för någon speciell person.




Och den här lilla duken blev ju aldrig färdig.





Det här är ju en imponerande krage - den är faktiskt en dryg decimeter bred!





En krage till - en elegant ståkrage och minst lika imponerande. Ja, säger svärmor, det finns en spets här som min svärmors mor använde på sitt bröllop och det var runt 1850. Den klänningen skulle jag verkligen vilja se!   

Nu är det ju ändå höst igen och vad passar väl bättre då än att gå på ett stickcafé? Kom till Verkstad Blå Knuten tisdag 4 oktober kl 19 - 22. Ta med dina textila äventyr och fika loss ordentligt!



Här är mitt senaste projekt på planeringsstadiet. Svart ylletyg, lite spets, några gamla knappar och kugghjul från en cykel. Tänk om det kan bli en väska?

Salladen börjar bli riktigt fin. Tyvärr är det inte bara jag som tycker det, sniglarna gillar den också. Men jag har bestämt mej. Det är jag som ska äta den och inte sniglarna!




Fram med hönsnät och tång. Den här salladen ska bli MIN!





En kruka fint bäddad med mossa får bli bo åt salladen.





Här hänger de i taket och inte en snigel kommer åt dem!

Två passioner i samma bild - garn och mina små gröna älsklingar i växthuset! På tisdag 17 maj kl 19 - 22 flyttar garnerna in i verkstan till stickcaféet. Kvällens speciella gäst heter Eva Ekenberger. Hon är modist och har lovat att ta med sej några hattar och dessutom berätta lite om Modistens kakbok! Hennes hemsida hittar du här www.ekenberger.se 
Kom och njut av kakor och hattar på tisdag!  

En dag tog jag fram textilfärg, penslar, potatis och nytvättade dynor. De här dynorna hängde med ett gäng klappstolar som jag köpte begagnade. Och de har varit tråkvita hela tiden. Men nu blev det ändring på det!





Färgerna går att blanda och potatisarna att skära. Och skära om tills man blir nöjd! Men jag började med en potatisrund form.





Det var inte helt lätt att trycka på en dyna. Jag rekommenderar det inte!





En liten blå sol behövdes i det gröna! Men då tog jag inte potatis utan gjorde en stämpel av disktrasa. Jag klippte ut de olika delarna och limmade upp dem på en bit masonit. Sedan gick det lätt som en plätt att trycka!





Här blev det ett gäng galna tuppar som spattar omkring. Man undrar var de är på väg...





En blommig dyna fick det lov att bli, också.





Här är det en blandning av potatistryck och disktrasetryck. Det kom en natt när jag var mitt i dynan och morgonen därpå hade de små potatisarna skurna i trianglar och rektanglar skrumpnat ihop alldeles. De var inte tryckbara längre. Men med hjälp av disktrasa och sax blev dynan färdig. Tryck till du också!  

Stickcafédags igen! På tisdag 26 april kl 19 - 22 är alla välkomna till verkstan för att sticka och virka och brodera  OCH fika!





Jag smygfotade Pia S:s fina väska!





Det händer att det blir tårta på stickcaféet.





Te och kakor blir det alltid! På tisdag bjuder det den sorglösa mamman på kakor.
Välkomna!

Jag har hur mycket prylar som helst i verkstaden!  Saker som jag har hittat eller fått eller köpt eller plockat ute i skogen. Och ALLT behöver jag, någon gång i alla fall... En dag gjorde jag ett  fynd på vinden, där stod en gammal ful och skavd lådhurts. Dessutom var den tom! Inte en massa saker som man måste lägga någon annanstans. Så det var bara att ta fram sandpapper och spackel och sätta igång! Och FÄRG!! Det absolut roligaste är ju att måla! Och här gick det åt maskeringstejp vill jag lova.



Här får jag rum med papper, ståltråd, kottar, vadd, och andra prylar, grejor och saker som jag bara älskar!

Massor av ris ligger och skräpar i trädgården i väntan på den stora brasan då vi eldar upp vintern i trädgårdslandet och säger hej till våren med skumpa och snittar i växthuset.





Lite av riset tog jag in i verkstan för att göra något med det. Kvistarna var långa och lättövertalade - de snodde villigt ihop sej till en krans!





Lite vita glansiga band snurrade runt bland kvistarna men det behövs något mer...





Papperssnöre och spets som gömde sej i några lådor fick följa med i kransen. En kulen dag kan man tända ett limegrönt ljus och få lite vårkänsla!